När jag nästan var hemma gick jag in på ica i alla fall, och där stötte jag på min mentor från gymnasiet, Det va kul. Han frågade hur det gick för mig nuförtiden och blev glad när jag sa att jag hade fått fast jobb. Fick lite dåligt samvete att jag inte har varit och hälsat på i skolan efter jag slutat men det har bara inte blivit av. Men det var i alla fall jättekul att se honom och han berättade att eleverna hade det jäkligt bra nuförtiden. Eleverna får macbooks numera och de gamla slitsofforna i myshörnan är utbytta mot nya ikea-soffor. Varför var det inte nån sån lyx när jag gick där?
På ica stöter man på folk!
Lyckades halka på arlset när jag gick hem och när jag försökte ta mig upp så ramlade jag igen och landade på knät, jag var halvvägs hem och svor för mig själv och genast så kollar man runt omkring sig och tänker "Fan vem såg?" Men det var nog ingen som såg, hoppas jag i alla fall! Ont som satan gjorde det i alla fall. Men jag gick hela vägen hem ändå, i protest för smärtan jag hade.
inte så lätt och hinna hälsa på alla gånger!
skriven