CarolinaHjelm

Om mina föräldrar skulle jag kunna skriva hur mycket som helst eftersom de är de viktigaste personerna i mitt liv, utan dem hade jag inte funnits eller varit den personen jag är idag, och jag är tacksam för att mina föräldrar är just mina föräldrar.

 

Mina föräldrar skiljde sig sommaren 2003, för mig då var det världens undergång. Hela vardagen blev upp och nervänd och en trygghet man hade då sattes på prov och skulle ändras. Men idag är jag ändå glad att det blev en skilsmässa. För den tryggheten man hade var en ”bekväm” trygghet, den var inte helt äkta på något sätt har jag insett i efterhand. Men det förstod jag inte då. Sedan dess har mycket blivit till det bättre. Jag ska inte gå in på för mycket detaljer. Men det har helt enkelt blivit bättre sedan dess, jag kan se att mina föräldrar är lyckliga idag och inget gör mig gladare, för när mina föräldrar mår bra mår jag också bra.

 

Jag tillsammans med mina föräldrar har gått igenom mycket under de senaste åren, otroligt mycket faktiskt. Både stora motgångar men också stora framgångar. Något som har fört oss närmare och närmare, jag ska inte gå in på närmare detaljer men jag vet att mamma och pappa vet vad det handlar om.

 

Jag har blivit en starkare person tack vare dem och vågat att stå på mig mer och mer tack vare deras råd. Jag älskar mina föräldrar över allt annat och de vet dom. Jag är glad att jag har den relation till dem som jag har, den värdesätter jag högt!

 

Sen får man heller inte glömma att jag har två ”extra föräldrar” Mammas sambo Henke, och pappas fästmö Sabine. De är viktigare för mig än vad de kanske tror. Men jag är tacksam att ni finns i mina föräldrars liv, för jag ser hur lyckliga ni gör dem!